När elden nås |
och glöden pyr |
en slinga stiger vit och skir |
Men mesta drar |
mot inre deltor |
att lämna lasten på sin plats |
En del når centrum |
för nöjdens ängder |
fast mycken sörja lämnas kvar |
Som samlas sparas |
svärtar sotar |
långsam nedgång startar upp |
Vit och stavlik |
änden dämpad |
lindrar kanske lite grann |
Som lätt och tung |
i fång om tjugo |
ibland det finns med tio i |
Ger lugn för nuet |
kostar sen mycket |
borde helt enkelt låta bli |
Copyright Pär Bäckström |