|
|
Andedräkt
|
Vid en trappa i staden
|
|
mot paraplyet regnet faller
|
|
en andedräkt mot handen
|
|
blickar trevande de möts
|
|
|
Funderingar vid disken
|
|
vad säga sen och göra
|
|
vid dukarna där växlas
|
|
så leenden till svar
|
|
|
Med tunnelbana går sen
|
|
först fel men sedan hittas
|
|
fast fullt var ändå fyllt får
|
|
ett glas vin vid katedral
|
|
|
När stegen till sist delas
|
|
frågan hänger outtalad
|
|
i tystnaden som råder
|
|
då modet inte bär
|
|
|
Där vackert nu är möjligt
|
|
varför nekade sig chansen
|
|
att få dela och känna
|
|
tillsammans en stund
|
|
|
Fast det är väl som det blev
|
|
inget annat existerar
|
|
och handen ännu minnes
|
|
värmen mjukt emot sin hud
|
|
|
Copyright Pär Bäckström
|