Gungig är marken

som svänger och svajar

först känslorna fäster

sen glider isär

Kan hittas ett ankar

som stadgar och håller

vad sant syns och riktigt

ge klart vad som är

Fast rädslan dock stryper

ibland det som rätt ges

och mörkar och sänker

vad egentligen sker

I virveln av tankar

blir fram plötsligt bakåt

som vindflöjel pekar

helt tvärt kastar om