|
|
En dag i taget
|
Huvudet snurrar
|
|
i sinnet råder storm
|
|
fast fångna av blåsten
|
|
slängs tankarna runt
|
|
en stund känns där styrka
|
|
sen ofta rätt tunt
|
|
|
Dock utåt så syns ej
|
|
så mycket det verkar
|
|
i ögat hos andra
|
|
som runt omkring går
|
|
fastän själen den lågar
|
|
ens ej rök någon ser
|
|
|
Ibland vinden mojnar
|
|
blir lugnt för en stund
|
|
snart då mattheten stiger
|
|
och griper sig kring
|
|
som av olja och sirap
|
|
tycks anden bestå
|
|
|
Ta då en dag i taget
|
|
med tillförsikten hållen
|
|
stärk tron på nåt mera
|
|
bygg en känsla av hopp
|
|
det är kanske inte
|
|
helt illa ändå
|
|
|
Se mörkret som ljuset
|
|
låt rädslan svepas undan
|
|
det är helt klart möjligt
|
|
att rakryggad stå
|
|
att se skenet i dunklet
|
|
att aldrig någonsin ge upp
|
|
|
Med blicken mot framtiden
|
|
lyft huvudet sakta
|
|
utan att nuet förglömma
|
|
som ändå har det som är
|
|
förvalta sen det gamla
|
|
håll ständigt öppet för nytt
|
|
|
Copyright Pär Bäckström
|